bjuder på några dikter jag knåpat ihop under hösten fram till nu

Det är så lätt
Det är så lätt att veta hur andra borde göra
Men när det gäller sig själv finns det ingen logik
Det känns som att springa i ett ekorrhjul
Eller att klättra upp för ett korthus som enbart finns till för att rivas
Allt saknar sin mening och vägrar att ta slut
Så snälla påminn mig om hur man ler
Få mig att öppna upp ögonen och se alla möjligheter som ges

Att dra täcket över huvudet är så lätt
Men dessvärre ingen utväg som ger rätt effekt
Det är så svårt att räcka till och veta vad man inners inne verkligen vill

Känslorna övervinner förnuftet
Det finns en punkt, som jag försöker dölja väl
Den är oerhört känslig, inte någon ska få se
Men så möter jag dig och blottar min själ
Jag har blivit kär och det finns inget som kan stoppa det


Göra slag i saken
Det är ett mönster så svårt att bryta
Bara följa med strömmen känns tryckt och säker
Det kräver inga ansträngningar men är i längden ganska tråkigt
Men vad krävs egentligen för att verkligen våga testa nått nytt,
Bryta mönstret och slå på stort?

Det krävs två ja
Vad är meningen med att leva såhär
När jag vet vad jag vill och vad det innebär
Beredd att offra det som krävs och satsa hela mig själv
För att med dig få leva och bygga bo
Du betyder allt för mig

Det är sorgligt att lära sig att sova ensam
Det är sorgligt att lära sig att sova ensam,
Utan andetag, utan famn, utan närhet
Det är sorgligt att lära sig att sova ensam
Att inte vakna upp utav en kram eller en puss i nacken
Det är sorgligt att lära sig att sova ensam
Men sorgligast är att jag aldrig mer kommer uppleva det här med just dig