Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Tragiskt är det iaf att se på när andra vänder kappan efter minsta vidpust och talar emot sig själv gång på gång samtidigt som de som grädde på moset förnekar det.
Irriterar mig nog mest på att dessa personer som inte betyder ett skit kan väcka så mycket känslor hos mig. Får försöka vara duktig och vända energin till något positivt istället även om det är lättare sagt än gjort. Tur att syrran fanns med under detta spektakel iaf, i like u. Jag har btw bokat träning på julafton så du är tvungen att vara på!!:)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar